Från Birgitta Bjurman har vi fått ytterligare material om bränder i Bonnstan:
Eldswåda 28 maj 1874
(Skellefteå Nya Tidning, onsdag den 3 juni 1874)
Sistliden Thorsdags förmiddag wid tiotiden uppstod i den från Skellefteå stad omkring 1200 alnar belägna s.k. bondstaden ett alwarsamt tillbud till dess ödeläggelse. Eld hade nemligen på obekant sätt utbrutit i ena ändpunkten af den första å de med allmänna landswägen parallellt löpande norra gatorna, tätt intill handlanden J. E. Löfgrens handelsbod. Genom från staden hastigt tillströmmande folk och stadssprutornas raska utförande till brandstället, lyckades dock elden snart qwäfwas i sin linda.
Twenne byggnader innehållande tillsammans 8 kyrkokamrar, tillhörande Klutmark blefwo förstörda, hwarjemte taket till någon del skadades å ett på södra sidan om landswägen beläget, mindre hus. Taken å icke mindre än fem, från den egentliga härden för elden temligen aflägsna byggnader antändes, men blefwo genom utplacerade wakter åter hastigt släckta. Till all lycka blåste wid tillfället en swag nordostwind. Wid ettiden war redan all fara öfwerstånden.
Släckningen är hwad man på brandspråk kallar ”wacker” och är ett godt bewis på hwad enighet och intressena ledda åt ett gemensamt mål kunna uträtta.
Vid renovering 2014 av taken till kammare 300-304 hittades spår av en tidigare brand, kanske någon av de större bränderna som omnämns på denna sida. Takbjälkarna var ordentligt förkolnade men otroligt nog har de två husen på var sida inga brandspår.
År 1891 härjade mordbrännaren Jakob Bjurman Brännström i staden. Han anlade bl.a. brand i Bonnstan i öster, strax söder om stora gatan och blev senare dömd.
Eldswåda 26 juni 1891
(Skelleftebladet, måndag 29/6 1891)
I fredags vid elvatiden på f.m. utbröt eld i den längst i öster på södra sidan om landsvägen belägna kyrkostadsbyggnaden, tillhörande f. nämndemannen Eric Lundström i Hjoggböle m.fl.
Derifrån spred sig elden i hast till de närmast belägna husen, som dels woro sammanbyggda med den förra och dels belägna så nära intill densamma, att endast en smal gata utgjorde skillnaden. Genom signal i stadens brandklocka och klämtning i kyrktornet samlades snart en betydlig mängd folk, och då såwäl stadens som kyrkans och Lejonströms sprutor äfwen i hast anlände kunde släckning företagas innan elden tagit någon större utsträckning.
Då det emellertid blåste en temligen stark ostlig wind, som sålunda låg rätt öfwer alla de öfriga husen, såg det till en början ganska hotande ut, helst som en hel mängd windförda takspånor antände flere tak i kyrkostaden samt till och med trävirket å herrar Swartling & C:nis upplagsplats å Grönnan. Genom det med kraft och under god ledning werkstälda släckningsarbetet, hwari såwäl män som qwinnor på ett synnerligen erkännanswärdt sätt deltogo, kunde dock elden hejdas långt förr än någon i början föreställde sig.
Tio a elfwa kamrar äro dels nedbrunna och dels mer eller mindre skadade. Huru elden uppkommit ha ej ännu kunnat säkert utrönas, men då kyrkostadskammrarne föregående dag under misionsmötet warit bebodda, är möjligt att någon wårdslöshet egt rum; troligare är dock att murarne haft fel mellan warm- och yttertaken så att någon gnista kommit in i sågspånsfyllningen derstädes. Murarne stodo på golfåsarne och annat träunderlag, så att det är helt naturligt om källossningen åstadkommit sprickor i murpiporna.
Mer om bränder i Bonnstans historia. Här finns också en utvidgad text av Birgitta Bjurman om mordbrännaren Jakob Bjurman Brännström