jakob bjurman

JAKOB BRÄNNSTRÖM – en mordbrännare. Vem var han?

År 2002 köpte jag en Bonnstadskammare. Jag såg genast att taket förmodligen varit utsatt för en brandskada ­– gavelspetsarna på huset med fyra kammare är svarta och förkolnade (se även separat text här). Vad hade hänt? När jag nu arbetat med att sammanställa texter om Bonnstan och bläddrat i olika tidningar, böcker och urklipp, har jag hållit utkik efter att det stått skrivet om något brandtillbud som kunnat passa in. Av en slump hittade jag en tragisk historia som kanske ger svaret på min fråga.

Skelleftebladet skriver måndag den 29 juni 1891:

Eldswåda. I fredags wid elfwatiden på f. m. utbröt eld i den längst i öster på södra sidan om landswägen belägna kyrkostadsbyggnaden, tillhörande f. nämdemannen Er. Lundström i Hjoggböle m. fl.

   Derifrån spred sig elden i hast till de närmast belägna husen, som dels woro sammanbyggda med den förra och dels belägna så nära intill densamma, att endast en smal gata utgjorde skilnaden. Genom signal i stadens brandklocka och klämtning i kyrktornet samlades snart en betydlig mängd folk, och då såwäl stadens som kyrkans och Lejonströms sprutor äfwen i hast anlände kunde släckning företagas innan elden tagit någon större utsträckning.

   Då det emellertid blåste en temligen stark ostlig wind, som sålunda låg rätt öfwer alla de öfriga husen, såg det till en början ganska hotande ut, helst som en hel mängd windförda takspånor antände flere tak i kyrkostaden samt till och med trävirket å herrar Swartling & C:nis upplagsplats å Grönnan. Genom det med kraft och under god ledning werkstälda släckningsarbetet, hwari såwäl män som qwinnor på ett synnerligen erkännanswärdt sätt deltogo, kunde dock elden hejdas långt förr än någon i början föreställde sig.

   Tio à elva kamrar äro dels nedbrunna och dels mer eller mindre skadade. Huru elden uppkommit har ej ännu kunnat säkert utrönas, men då kyrkostadskamrarne föregående dag under missionsmötet warit bebodda, är möjligt att någon wårdslöshet egt rum; troligare är dock att murarne haft fel mellan warm- och yttertaken så att någon gnista kommit in i sågspånsfyllningen derstädes. Murarne stodo på golfåsarne och annat träunderlag, så att det är helt naturligt om källossningen åstadkommit sprickor i murpiporna. 

I Skellefteå Nya Tidning samma dag rapporterade man:

I fredags (anm. den 26 juni 1891) vid 11-tiden på f.m. utbröt eld i en i östra delen af den s. k. bondstaden belägen stuga, tillhörig bönder i Hjoggböle. Byggnaden war inredd i twenne wåningar. Elden utbröt i öfre wåningen. Uppgifterna om orsakerna till eldens uppkomst äro olika. Man säger sålunda, att en person strax före eldens utbrott uppgjort eld i stugans eldstad men sedermera lemnat densamma utan tillsyn och att eldstaden warit bristfällig. Elden spred sig med mycket stor snabbhet och erhöll rik näring samt gynnades af en stark sydwestlig blåst. Skellefteå stads och landets brandkårer alarmerades genast och begåfwo sig med hurtighet till platsen. Wid sprutornas ankomst stod stugan i ljusan låga; en derinwid belägen stuga hade ock fattat eld och byggnaderna å alla sidor om den brinnande stugan, kyrkan, Lejonströns sågwerk och Swartling & C:o brädupplag å Grönnan woro allwarsamt hotade. Sedan sprutornas kraftiga strålar en stund fått spela, lyckades man, om och med stor ansträngning, att hämma eldens widare spridning samt inskränka dess härjning till de från början angripna stugorna, hwilka nedbrunno, och en tredje stugas tak, hwilket förstördes.

Taken å många, för den egentliga härden för elden temligen aflägsna byggnader antändes, men blefwo genom utplacerade wakter åter hastigt släckta.

   Något efter kl. 12 war elden till största delen släckt. Släckningen är hwad man på brandspråk kallar ”wacker” och är ett bewis på hwad enighet och intressena ledda åt ett gemensamt mål kunna uträtta.

På ett annat ställe i Skelleftebladet samma dag, kunde man läsa följande:

Skogseldar hafwa under loppet af sistlidne wecka warit å färde på icke mindre än 4 à 5 ställen å Degerbyskogen, på nästan lika många ställen å Ersmarks skog samt derjemte i närheten af Hwitberget och således ej så synnerligen långt från staden. Som det öfwer allt brunnit nästan samtidigt, anses skäl wara för handen, att elden warit anlagd af någon illasinnad person. Egendomligt nog, har dock elden ej på något ställe wunnit någon större utbredning.

Den 24 juni hade det brunnit i Degerbyns skog, den 25 juni i Prestbordets skog, den 26 juni i Skellefteå kyrkostad, den 27 juni i Ersmarks bys skog.

Och den 6 juli brann det i Olof Lundgrens stuga i Degerbyn. Förre stämningsmannen Jakob Brännström, ”som förut bott i byggningen och haft hotfulla yttranden”, blev häktad samma dag. Han erkände att han anlagt elden som hämnd för att han inte fick bo kvar i stugan, men nekade till att ha anlagt de övriga bränderna.

Skelleftebladet 9 juli 1891

I Skelleftebladet 10 dagar senare, den 16 juli, står det under rubriken Rättegångssaker:

I går företogs inför Skellefteå häradsrätt ransakning med för mordbrandsanläggning häktade f. stämningsmannen Jakob Brännström. Som förr omnämts, hade Brännström wid häktningen erkänt att han anlagt elden uti den O. A. Lundgren i Degerbyn tillhöriga byggningen, men deremot förnekat att hafwa anlagt skogselden och branden i kyrkostaden.

   I fängelset hade han funnit för gott att skriftligen erkänna äfwen dessa missgerningar och widhöll han nu inför rätten sin erkännelse. Han dömdes, jemlikt 19 kap. 1§ strafflagen, att hållas till straffarbete i 10 år och att i 4 år utöfwer strafftiden wara förlustig medborgerligt förtroende. Dessutom ålades han att ersätta Skellefteå sockens brandstodsbolag med 200 kr. för O. A. Lundgrens byggning, Hjoggböle byamän för kyrkokamrarne jemte deri förwarade lösören med 1,000 kr. och kronofogden Sparrman för skadad skog m. m. med 21 kr. Öfriga målsegande hade ej framställt några ersättningsanspråk.

   Brottslingen förklarade sig nöjd med domen. Han wisade inga tecken till ånger, men en fräckhet, hemsk att skåda.

   Han är 31 år gammal och war ännu förlustig medborgerligt förtroende på grund af Skellefteå härads- och rådhusrätts utslag 1887 då han ådömdes öfwer 2 års straffarbete för förfalskning och knifskärning.

Skribenten­ på Skelleftebladet – kanske Erik Hallbom, som var ansvarig utgifvare och redaktör av Skelleftebladet – avslutar med hänvisning till följande tre verser i Bibeln:

”Sal. ordspr. (anm. Salomos ordspråk i bibel från1861) 13:24, 22:15, 23:13”

Den skriftliga erkännelsen

RÄTTEGÅNGSHANDLINGAR – MÅLET MOT JAKOB BRÄNNSTRÖM

Inkom den 11te Juli 1891.

Utslag

”Förre stämningsmannen Jakob Brännström, som frivilligt erkänt, att han, af hämnd derför att han wiljat att jemte sina föräldrar bo i Tingshuset, anlagt eld den 24 Juni innevarande år i Degerbyns skog, den 25d samma Månad i Prestbordets skog, den 26 i samma Månad i Skellefteå kyrkostad, den 27 i samma Månad i Ersmarks bys skog samt den 6 Juli samma år uti Olof Lundgrens stuga i Degerbyn, ur hvilken hans föräldrar samma dag flyttat, döms, jemlikt 1 § 19 stycket strafflagen, att för mordbrand hållas till straffarbete i tio år och wara förlustig medborgerligt förtroende i fyra år efter strafftiden; Skolande Brännström ersätta Ett tusen kronor till Hjoggböle byamän, Tvåhundra kronor, till Skellefteå sockens Brandstodsbolag och Tjugo kronor till Herr Kronofogden och Riddaren E. J. Sparrman.”

Då utslaget blivit avkunnat, förklarade sig alla nöjda och Brännström skulle förpassas till LänsCellfängelset i Umeå, för att sitta av sitt straff.”

 

VEM VAR DÅ DENNE JAKOB BRÄNNSTRÖM?

Han var född 1860 i Bjurfors och var son till Mikael Jakobsson Bjurman och hans hustru Mariana Jakobsdotter. De hade 10 barn och Jakob var andra barn och äldsta son. År 1869 flyttade familjen med hitintills varande 6 barn till Degerbyn och pappan blev fjärdingsman. Jakob var 9 år.

Det visar sig att någon gång under 1870-talets husförhörslängder har Jakob tagit sig efternamnet Brännström. Varför? Alla de andra barnen heter Bjurman!

Jakob hade titeln stämningsman och gick kanske ut med stämningar åt sin fader som var fjärdingsman. 1887 begick han det första brottet som gav fängelse. Då hade han blivit straffad för knivskärning och för att ha förfalskat ett stämningsbevis – sammanlagt 2 års straffarbete och ”förlustig medborgerligt förtroende” i 2 år.

Skellefteå Nya Tidning 1 augusti 1887
Skellefteå Nya Tidning 18 augusti 1887

Prestbetyg för arbetaren Jakob Brännström som är häktad och tilldelad för brott:

  • Född den 22 Januari 1860 i Skellefteå socken, Skellefteå Härad och Vesterbottens Län
  • Fadern Michael Jakobsson Bjurman är fjerdingsman i Degerbyn af Skellefteå socken, lefver. Modern Mariana Jakobsdotter, lefver.
  • Vistats i föräldrahemmet, begick HH nattvard första gången d. 2 April 1877 och sista gången d. 30 Maj 1887
  • Är icke gift.
  • Skrifven inom Skellefteå församling
  • Dömd den 18 Aug. 1887 af Skellefteå HäradsRätt för förfalskning och misshandel till 2 års straffarbete och förlust af medborgerligt förtroende till den 21 Aug. 1891
  • Läser väl innantill, eger godkänd kristendomskunskap.

Skellefteå af Vesterbottens Län
i pastorsexpeditionen den 8 Juli 1891

  1. Söderlind / P. adjunkt

Jakob Brännström, som tydligen aldrig riktigt flyttar ifrån föräldrarna, var vid det första begångna brottet 27 år gammal. Han har fortfarande två månader kvar av sitt ”förlorat medborgerligt förtroende” efter sitt förra straff. Han döms nu, 31 år gammal, för mordbrand till tio års straffarbete och ”förlustig medborgerligt förtroende i fyra år”.

Jakob Brännström tas in på Umeå Cellfängelse, han är fånge nr 76, men skickas vidare till Långholmen i Stockholm samma år. Där blir hanFånge 263 – Jakob Brännström.

   Han verkar ha lite svårt att inrätta sig och döms till isoleringsstraff i fängelset den 20 juni 1892 till ”Kall källarcell tills vidare för han af okynne sönderslagit en fönsterruta i cellen”. Han är fri från källarcellen den 24 juni 1892. Det blir alltså fyra dygn.

Den 19 augusti 1896 är han dömd till ”14 dygn cell varaf 4 utan sängkläder för vägran att förätta anvisat arbete och för oskickligt beteende mot bevaknings befälhafvaren”.

Han tar nattvard 19/7 1892, 16/10 1892 och 12/3 1893.

Jakob Brännström fick efter sex år av fängelsevistelsen på Långholmen hjälp att skriva en nådeansökan till Kungen, men den avslogs eftersom han släpptes ur fängelset senare och på riksarkivet finns detta dokument:

1894 flyttar fadern och modern från Degerbyn till tingshuset/kronohäktet på Sunnanå. Kanske verkar Michael Jakobsson som fångvaktare där? Han har titeln tingstjänare. Fyra systrar har redan innan mordbränderna sker, flyttat till Söderhamn och Härnösand och den 19 juli 1898 flyttar även Michael, Mariana och de tre vuxna barnen som är mellan 20 och 27 år till Härnösand. Fadern är då 68 år gammal och ser inte ut att arbeta längre. Ett barn har dött i späd ålder och endast en son av alla tio barnen blir kvar i Skelleftetrakten – i Degerbyn.

Den 24 april 1901 slipper Jakob ut ur fängelset och kanske kommer han till Skellefteå, det finns inga uppgifter om vart han tar vägen. Sju månader därefter, den 27 november 1901, flyttar fadern och modern tillbaka till sonen Gustaf i Degerbyn. Fadern Michael dör den 1 november 1902 och hinner alltså bara bo ett år i hemtrakterna. Jakob är år 1907 införd i boken över ”obefintliga”, så då kan det bli svårt att spåra honom. Gick han till sjöss? Tog han sig till Amerika? Bytte identitet? Eller försvann han bara…?

Men så ”dyker han upp” igen! Han finns införd i Församlingsboken, Degerbyn, 1912–1926 (AIIA:15 sid. 138 4/9). Där står det att han är intagen på hospitalet i Västervik den 29 december 1912. Han är skriven som ”arbetare”, men det är överstruket, och där står ordet ”sinnessjuk” istället samt ”Jacob Brännström intagen å hospitalet i Västervik”. Men han är kyrkobokförd i Skellefteå landsförsamling. Varför? Vad gjorde han i Västervik? När kom han dit?

På hospitalet dör han av magsår, Colitis Ulcerosa, den 19 december 1918. Han är ogift och nästan 59 år gammal och han begravs i Västervik. Jakob dör en månad efter att modern Mariana avlider, den 20 november 1918. Hon blir 81 år gammal.

 

ÄR DETTA SVARET PÅ MIN FRÅGA?

Den 29 juni 1891 fanns en annons i Skelleftebladet som kanske ger svaret på min fråga hur de förkolnade gavelspetsarna uppstod?

Skelleftebladet 29 juni 1891.

Min kammare, No. 300, ligger alldeles i närheten av dessa efterlysta kammarägares stuga. Kanske var det vid det tillfället som taket brunnit även på vår fyrkammarstuga, det skrevs ju i tidningarna att ”en hel mängd windförda takspånor antände flere tak i kyrkostaden” men skadorna kunde nog begränsas och ägarna var ej okända så de behövde ej efterlysas.

 

Angående bibelverserna som Skelleftebladets tidning syftar på i Salomos ordspråk, kommer här texten från bibel tryckt 1861:

13:24 – Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafwer, han näpser det i tid.

22:15 – Galenskap är i piltens hjerta; men tuktans ris drifwer den långt ifrån honom.

23:13 – Låt icke af at tukta pilten; ty om du slår honom med ris, så behöfwer man icke dräpa honom.

Menade redaktören/skribenten att Jakob Brännström fått för lite stryk av sina föräldrar?

 

Fortfarande återstår en del frågor som förmodligen aldrig får något svar. Antagligen var Jakob en bräcklig figur med en del psykiska problem. Kanske fick han sitt arbete, stämningsman, i unga år genom sin far för att man skulle ”hålla ordning” på honom. Kanske var mamman hans fasta punkt i tillvaron – han kanske ”sörjde ihjäl sig” som man säger, en månad efter moderns död.

Och varför bytte Jakob efternamn i unga år? Alla andra syskon hette Bjurman. Vart och varför var han försvunnen mellan frigivningen år 1901 till 1912? Vad förde honom till Västervik?

******

 

Tack för all hjälp med efterforskning till: Ulf Lundström, Skellefteå och Åke Sundqvist, Linghem.

 

Birgitta Bjurman, Skellefteå, 2011

******

Reviderat 2012: Kanske får jag återta mitt antagande att det var Jacob Brännströms mordbrand i Bonnstan som orsakade takbranden på min kammare. År 1874 var det nämligen en brand av nuvarande Brunnsgårdens bodar, och de ligger ju närmare min kammare. Vid det tillfället brann även två kyrkstugor alldeles i närheten ner. Denna brand har till förra åter varit helt bortglömd, men fanns att läsa om i en liten artikel i Skellefteå Nya Tidning 1874. Se nedan:

28 Maj 1874 (Skellefteå Nya Tidning, onsdag den 3 juni 1874) (anm. BB. Artikel ”hittad” i SNT år 2011)

Sistliden Thorsdags förmiddag wid tiotiden uppstod i den från Skellefteå stad omkring 1200 alnar belägna s.k. bondstaden ett alwarsamt tillbud till dess ödeläggelse. Eld hade nemligen på obekant sätt utbrutit i ena ändpunkten af den första å de med allmänna landswägen parallellt löpande norra gatorna, tätt intill handlanden J. E. Löfgrens handelsbod. Genom från staden hastigt tillströmmande folk och stadssprutornas raska utförande till brandstället, lyckades dock elden snart qwäfwas i sin linda. Twenne byggnader innehållande tillsammans 8 kyrkokamrar, tillhörande Klutmark blefwo förstörda, hwarjemte taket till någon del skadades å ett på södra sidan om landswägen beläget, mindre hus. Taken å icke mindre än fem, från den egentliga härden för elden temligen aflägsna byggnader antändes, men blefwo genom utplacerade wakter åter hastigt släckta. Till all lycka blåste wid tillfället en swag nordostwind. Wid ettiden war redan all fara öfwerstånden.

Släckningen är hwad man på brandspråk kallar ”wacker” och är ett godt bewis på hwad enighet och intressena ledda åt ett gemensamt mål kunna uträtta.

Skellefteå Nya Tidning den 3 juni 1874

 

Birgitta Bjurman, Skellefteå 2012
(en kortare text och foto på den brandskadade kammaren finns här)